Ordet „simulacrum“ är i sig en ganska gammal term från filosofi och religion, som representerar en bild eller en relaterad koppling mellan personer eller saker. I detta sammanhang hänvisar „simulacrum“ vanligtvis till en kopia eller liknande representation vars effekt knappast kan särskiljas från verkligheten. Den extremt exakta imitationen skapar sedan en egen verklighet, som uppfattas som den verkliga saken. Begreppet väcker därför frågor om hur vi förstår verkligheten och hur bilder, symboler eller representationer påverkar våra uppfattningar. Samtidigt handlar det om hur saker kan representeras på ett sådant sätt att de kan skapa en egen „verklighet“ som existerar oberoende av den ursprungliga verkligheten.
Konceptet bakom „simulacrum“ är i sig ganska mångfacetterat och inte alltför lätt att förstå, varför artikeln som följer bör ge en bra översikt över definitionen, ordets ursprung, betydelse samt användning av termen „simulacrum“.
Orddefinition av „Simulacrum“
Ordet „simulacrum“ härstammar från det latinska språket och skrivs också synonymt som „simulacrum“. Det hänvisar till ett befintligt eller föreställt ämne eller objekt som är mycket likt eller åtminstone relaterat till ett annat ämne eller objekt. Termen härstammar från det latinska ordet „simulo“ (översatt: „likhet“ o „spegelbild). Medan „simul“ (översatt: „lika“) syftar på likhet, beskriver „acrum“ (översatt: „objekt“ o „konstruktion“) ett subjekt eller objekt som är mycket likt originalet.
Termen „simulacrum“ kan ha både positiva och negativa konnotationer. Ofta likställs det dock med ett bedrägligt sken av originalitet, vilket det egentligen inte är. „Simulacrum“ anses dock också vara ett koncept för produktiv fantasi, där konstgjorda saker eller varelser kan skapas i så kallade „simuleringar“. Enligt många forskares åsikter anses begreppet „simulacrum“ vara ett avgörande verktyg för vår civilisation för att använda kunskapen och mångfalden i naturen och evolutionen.
Ursprung och betydelse av „Simulacrum“
Begreppet „Simulacrum“ går tillbaka till antiken. I detta har det sitt ursprung i filosofiska överväganden. Begreppet myntades senare av Jean Baudrillard, som vidareutvecklade „simulacrum“ som den subtila omvandlingen av verkligheten till symbolisk representation och den resulterande förändringen i vår uppfattning. I dagens sammanhang representerar ett „simulacrum“ helt enkelt en bild, imitation eller inspiration av en person eller ett objekt.
Användning av termen „Simulacrum“
Termen „simulacrum“ används i olika sammanhang idag. Det är dock en ganska sällsynt term på hög nivå som är något arkaisk till sin natur och tenderar att användas mindre i talat vardagsspråk. Bland de viktigaste områdena där „simulacrum“ används är följande:
- religiös kontext
- konst & kultur
- filosofi
Följande underavsnitt är avsedda att ge läsaren en uppfattning om i vilken utsträckning och varför termen „simulacrum“ används i ovanstående sammanhang.
Religiös kontext
I religiösa sammanhang används „simulacrum“ ofta som en synonym till „heliga bilder“, „idoler“ eller „hägringar“. Här blir idén om ikoner eller ritualer som symboliska representationer som är avsedda att ansluta till den andliga världen relevant, även om de bara är materiella representationer. Ett „simulacrum“ anses därför vara negativt och i vissa religioner till och med förbjudet, eller snarare är de förbjudna. Termen „Simulacrum“ används här dock mer synonymt och därmed mer sällan, som till exempel „idoler“.
Konst & kultur
Inom konst och kultur hänvisar „simulacrum“ främst till konstverk, i form av byster, målningar eller plastformer som är mycket nära verkligheten. Här är „simulacrum“ alltså återigen en positiv term. Konstverk kan nämligen fungera som kreativa simuleringar som förmedlar betydelser och känslor samtidigt som de abstraherar från verkligheten. I synnerhet inom konst och kultur är denna process önskvärd och uppskattas därefter.
Filosofi
I ett filosofiskt sammanhang hänvisar termen „simulacrum“ främst till Baudrillards arbete, som i „simulacrum“ ser en ökande förskjutning från en autentisk verklighet till en värld där simuleringar får överhanden. Idag ses framför allt media, reklam och modern teknik som skapare av simulerade verkligheter som påverkar uppfattningen (ofta negativt) och skapar en ny nivå av „hyperrealitet“.
Social klassificering av „simulacrum“
Socialt kan termen „Simulacrum“ snarare tilldelas (och förstås mest av) den utbildade bourgeoisien. „Simulacrum“ representerar här en synonym term inom ett ganska speciellt område (religion, konst och kultur samt filosofi), med vilket endast ett fåtal människor verkligen kommer i djup kontakt. Således är „Simulacrum“ också ganska inte förstått av de flesta människor. Om termen överhuvudtaget är känd så är det för äldre människor som har snappat upp den av en slump någonstans under livets gång.
Kritik av „Simulacrum“
Kritiker ser i „Simulacrum“ framför allt ett föråldrat koncept, eller snarare en pessimistisk syn på samhället. Det påstås att verkligheten i allt högre grad skulle ersättas av artificiella simuleringar, vilket skulle misskreditera skaparens prestation. En sådan kritik framförs också av Baudrillard, som befarar att „simulacrum“ skulle negligera komplexiteten i den mänskliga erfarenheten och degradera kraften i den individuella perceptionen. Vidare kritiseras „Simulacrum“ för att vara mycket ytligt och inte engagera sig i djupet av mänskliga interaktioner och betydelser. Förutom „simulacrum“ bör originalitet, framför allt, uppmuntras och värderas mer, säger de.
Slutsats om „simulacrum“ och namngivning av liknande termer
Slutsatsen är att „simulacrum“ är en representation av verkligheten i form av subjekt eller objekt. Dessa är dock så nära verkligheten att de inte går att skilja från originalet. Kritiker anklagar „Simulacrum“ för låg kvalitet och brist på uppfinningsrikedom. Inom religionen tenderar därför „simulacrum“ att betraktas som något negativt – inom konst och kultur, liksom inom filosofin, tenderar åsikterna att vara mer neutrala, eller snarare mer positiva. I sig själv är termen dock mindre bekant för de flesta.
Liknande termer är till exempel „hyperrealitet“ och „simulering“. Medan „hyperrealitet“ beskriver en verklighet som överskrider verkligheten och därför är ren fiktion, är „simulering“ bara en bild av den ursprungliga verkligheten. Vi möter „hyperrealitet“ i t.ex. datorspel, liksom i vetenskapliga abstraktioner. „Simulering“ å andra sidan i flygsimulatorer.